Simple Simon

Gosh vad det här känns konstigt. Konstigt på ett bra sätt.
Sitter just nu och jobbar med photoshop, lyssnar på musik och störs av min kliande hals.
Jag håller inte på att bli sjuk, jag måste bara dricka lite vatten eller nåt. Ehrm ehrm.
Hade två engelska-grejor idag. Först ett skriftligt test, gick galant. Hade inte läst på något alls, men kapitlet var löjligt lätt. Sen skulle jag göra ett muntligt np. Alltså känslan. Känslan jag haft hela dan, är äcklig. Oro, ångest, panik. Mina händer skakade, mitt ansikte blev illrött och jag blev alldeles torr i halsen. Precis innan ville jag inget hellre än att gå hem. Jag vet att det inte är något farligt, jag vet det, men jag kan ändå inte komma över ångesten och paniken. Det är jobbigt, hemskt jobbigt. Att känna att jag inte kan prestera mitt bäst för att min kropp och hjärna får spunk.
Men det gick, inte direkt smidigt, men det gick. Och om jag är nöjd, jag är nöjd med att jag gjorde det, men jag är inte nöjd med mitt utförande.
Var bara tvungen att skriva ner, få utlopp för känslorna. Men nu är jag klar med det och kan andas ut.
Som en uppgift i grafisk kommunikation ska vi göra ett DVD-omslag till en film eller bok. Efter mycket velande bestämde jag mig för att välja filmen "I rymden finns inga känslor". En av de bästa svenska filmerna jag har sett.



Namn:
Är du ofta här?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar här: