Jag skäms lite över det, men jag erkänner att jag aldrig riktigt har lyssnat på Håkan Hellström.
Jag vet inte varför, antar att jag hade svårt för att förstå honom och hans musik.
Men sen jag såg honom på Filip och Fredriks Årskrönika har jag spelat hans nya skiva om och om igen.
Och jag älskar den.



(Bildkälla: It's Google, bitch)