Jag kan inte annat än att citera A: "Förra året var det Salem al Fakir som gällde". Oj vad jag var förälskad i den lille mannen. Den här dagen förra året var jag i något av en chock. Kvällen innan hade jag nämligen sett honom live för första gången. Jag var helt fast. I juli stod jag med min stackars syster alldeles för många timmar nedanför Skansens scen. Men det var det värt. Försök att spotta en svettig och något blondare Madde i publiken. Skrikandes och sjungandes för full hals. Mycket vacker. Eh. Men Salem är fin han. Som alltid. Keep on walking var nog lite av min signaturmelodi den här tiden förra året.