Jag kände att min vän Eveluna behövde öva lite inför torsdag. Förbereda sig liksom. Därför bestämde jag mig för att göra ett litet Danieltest åt henne. Litet är nog fel ord. Got a little carried away. Eller rätt så mycket. Högskoleprovet kan slänga sig i väggen! Kan för övrigt berätta att hon fick godkänt, men det knappt. Så ett omprov är nödvändigt.
So she better be studying right now!

Fyfan alltså. Sitter ute i solen med en massa papper och datorn i knät. Fick en kommentar av Elon: MADDE MADDE MADDE LILLA LADY PÅ THE VOICE NUNUNUNU! Jag flög upp, slängde (läs la försiktigt men ändå bestämt) ner datorn, slängde papprena och kutade in i bara strumplästen. In i köket, på med radion, byta kanal, skruva upp volymen. Hörde bara sisådär 30 sekunder, men det var så värt det ♥ Fast nu är mina strumpor blöta och fötterna fulla av stickor. Men jag är glad!

Idag har varit en riktig skitdag. Jag har mått skit. Jag har skakat. Jag har haft svårt att andas. Jag har gråtit. Jag har haft panik. Men nu har det lugnat ner sig. De senaste timmarna har jag försökt lugna ner mig. Försökt att vara lite positiv. För även om idag har varit en skitdag, så är den inte bara skit. För idag är det exakt en vecka kvar. En ynka vecka tills jag får se min Gud igen. Bara tanken av det får mig att le. Om en vecka, vid den här tiden, kommer jag stå där förväntansfull. Så glad att jag nästan spricker. Otålig, nervös och helt jävla cplycklig. Då jäklar. Som jag längtar. Det går inte att beskriva med ord.

Under min Salem-period (svenska ordet period, inte det engelska) var denna en av mina absoluta favoritlåtar.
Av en händelse så snubblade jag över videon för någon dag sedan. Glad och smått nostalgisk kollade jag på den.
När jag satt och diggade som mest såg jag något som fick mig att skrika till av lycka. Få se om någon kan hitta vad!
Ledtråd: Det gäller att vara lite sno(o)kig av sig för att kunna hitta...

Godmorgon bloggen! Min fina vän ligger fortfarande och sover, så jag passar på att blogga lite. För jag är sån bloggnörd. Undra hur många gånger jag kan få med ordet blogg i det här inlägget. Bloggbloggbloggbloggbloggblogg. Nu räcker det nog.
Igår/inatt kollade vi som tidigare nämnt på Dom kallar oss artister, tyvärr fanns inte Salem avsnitt?! Wtf liksom!
Men vi kollade på Oskars, och efteråt satt vi båda två och suckade lyckligt. Sen kollade vi på I rymden finns inga känslor,
hon hade tydligen inte sett den heller?? Stackars flicka, vad skulle hon vara utan mig. I alla fall, så kan jag ha somnat någon liten stund under filmen, det kan jag erkänna. När filmen var slut så somnade vi. Och nu är jag vaken och Eveluna sover.

Fick ju en födelsedagspresent igår av sötnosen, riktigt fint och gulligt av henne! Sen att den var typ två månader försenad gjorde inget, det är ju tanken som räknas. Fick ett svart Graffiti lack, som jag cravat jag vet inte hur länge! Och så fick jag ett jättegulligt armband med en fin liten jordgubbe på. Hon tyckte att jag behövde ha något somrigt och jag kunde inte annat än att hålla med. Som jag längtar till sommaren nu! Jag ska sluta larva mig och vara så gulligull nu, men blev bara så himla glad. Sen att allting låg i typ världens sötaste ask gjorde bara det hela ännu bättre.


Tusen tack min fina! ♥

Tjabba tjena hallå bloggish! Vad händer jaow? Själv har jag disco med min kära co-daniel-lover-stalker-fan-gris. Her name is Eveluna. Vi har fett mysigt, sitter på golvet, svullar godis och cola, lyssnar på bra musik och tar heta bilder. Fick en jääääättefin, lite smått försenad, födelsedagspresent av finisen. Slänger upp lite bilder lite senare. Kanske.  För nu ska vi ha Dom kallar oss artister-marathon (hon har inte sett ett enda avsnitt, inte ens det med Oskar, så det måste vi fixa!) och sen får vi se vart natten tar oss. Nu låter det säkert som om vi ska ut och göra stan osäker, men så är inte fallet. Vi kommer antagligen fortsätta med det vi gör bäst, att vara helt totally awesome helt enkelt.

Två coola cheyer säger puss och kram, vi syns knappast på stan! ♥

 

---

Åsikter? Själv tycker jag att det är extremt töntigt. För min del skulle han lika gärna kunna sjunga:

"äter på McDonalds, röker samma Marlboro och halsar Kiviks Herrgårdscider med smak av äpple."

Snygg som han är tycker jag att han kan få sjunga vad fan han vill.

Vet att jag lagt upp den här förut, men skitsamma. Älskar den här versionen.

Det blev dåligt med bra bilder igår, men några kan jag nog slänga upp.
Det är ju Mr Adams-Ray vi pratar om, väldigt svårt att få en dålig bild på den mannen.

Gårdagen i kort.

Jag och min syrra hittade förvånansvärt lätt till Södertälje Stadshus. Var beredda på att köa utomhus, men som tur var det inte så. Satt på en trappa i närmare fem timmar. Förvånansvärt lite folk. Efter åtta började de strömma in. Insläppet var trögt. De sökte igenom alla väskor efter alkohol och visiterade. In med sakerna i garderoben. Sprang in till scenen. Hamnade långt fram, bara en tjej framför. Turligt nog var hon inte lång. Professor P och DJ Akilles öppnade. Lite tråkig publik. Efter tre låtar och några "Adams-Ray, Adams-Ray, Do that thing, do that thing, do it" var de klara. Efter vad som kändes som en evighet kom bandet upp scen. Sen Daniel. Så fin i sin hatt. Jag skrek, jag hoppade, jag dansade, jag sjöng. Efter några låtar körde han en freestyle med Professor P. Vinden har vänt. Jag trodde jag skulle dö. De kör några låtar till. "Jag ska bara följa med mina boys". Alla lämnar scenen. Snart kommer de tillbaka. De kör Voyeuren. Så jäkla fantastisk. Det finns inga ord. Sen kommer Gubben i lådan. Vilket jäkla tryck. Den sega publiken vaknar lagom till sista låten och stället exploderar. När det är över kan jag inte känna mina fötter, jag svettas, kan inte prata eller tänka klart.
DANIEL ADAMS-RAY ÄR KUNG.