Illamående, magvärk, trötthet och frustration.
Och imorgon är det julafton.

Jag hatar att vara negativ så här i glädjens tid men, det är liksom oundvikligt för min del.
Jag är helt ärlig när jag säger att jag bävar inför imorgon, inte längtar utan bävar.

Men som alltid finns det en liten yttepytte liten springa av ljus. I mitt fall är den extremt liten,
men tillräckligt existerande för att åtminstone försöka väga upp allt det onda.

Blöö så deppigt det blev nu da. Men jag har ont, i benen också, så jag har liten rätt till att gnälla.